Här i dagboken kan ni följa vad som händer här på Åkerby.

En nyhet är att ni nu kan klicka på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Uppfödning

2012-01-27 23:15:31

Min dator vill fortfarande inte riktigt vara med på mina villkor, men om man går ut på nätet sent på kvällen så är den iallafall lite med på noterna.

Våra katter är för tillfället precis lagom många, stallkatterna är två till antalet och innekatterna tre. Det tog lite tid men nu har vi äntligen fångat in och tagit bort den sista vildkattan så med lite tur så blir det inte samma kaos denna sommar som vi hade förra sommaren med alla vildkattungar som föddes lite överallt. Jag misstänker dock att Kissen kommer att öka kattbeståndet på gården igen då hon sprang runt och jamade och skrek för ett tag sedan. Hon har sedan dess betett sig extremt kärleksfullt gentemot mig och boxrarna och vill plötsligt hemskt gärna ligga nertryckt i sängen mellan två något tveksamma boxrar. De är ju vana vid att hon springer och stryker sig mot dem, men detta med att sova sked med en kurrande, trampande katt är ändå lite överkurs. Nu gör det inte så mycket om hon får en kull med ungar då hon ju gärna föder dem inomhus och dessutom gillar att visa upp dem för alla och envar. Hennes ungar har blivit osedvanligt tama och trevliga så de är lätta att sälja när den tiden kommer. Det blir ju inga hundvalpar i år eftersom hundarna ligger fel i ålder osv så jag får väl nöja mig med att föda upp några kattungar istället. Jag är ju en uppfödarnörd och i jämförelse med att föda upp stora djur som hästar och hundar så är katter både ett billigt och enkelt sätt att roa sig. Egentligen så kanske man borde börja föda upp smådjur som höns eller dansmöss, dessa har ju snabba generationsväxlingar och är inte så dyra i drift som alla dessa hästar som jag nu har samlat på mig. Höns kan man ju dessutom leva av då de producerar ägg och dansmössen kan man ju mata katterna med så att de blir fler (men då blir man till sist en sådan där galen kattsamlare som polisen kommer och hämtar). Nej, skämt åsido, det är nog bäst att hålla sig till hästar och hundar, men i lagom mängd. 

Lilla Eddie har tagit sig väldigt bra för att vara född mitt i vintern. Han är nu ute hela dagarna med den stora stoflocken och verkar bli en väldigt självsäker liten herre. Han är faktiskt lite tvingad att bli självsäker då hans mor är ganska så nonchalant när det gäller att hålla reda på sonen. Metallica är så trygg i sin flock att hon helt enkelt antar att ingen ska skada honom och därför så behöver hon inte bry sig om han råkar tappas bort. Han börjar nu vänja sig vid att bli borttappad och traskar helt enkelt efter första bästa sto som är tillräckligt nära om han inte ser sin mor. Hans största problem uppstår dock när alla stona står runt höbalen och äter, de står helt enkelt så tätt att inte ens en liten tanig fölunge kan klämma sig in mellan dem. Det brukar dock sluta med att han får stå i morsans svans när han väl har travat runt ett par varv och letat efter ett hål. Han kommer antagligen att bli en väldigt trygg individ då han tidigt fått lära sig att ta ansvar för sig själv.

Även lilla Kajsa växer så det knakar, hon är nu nästan dubbelt så stor som hon var när hon kom. Hon är dock fortfarande väldigt liten i jämförelse med boxrarna. Nu är faktiskt mina boxrar ganska så stora, även för att vara boxrar. Astrid har växt om Ida ganska så ordentligt och Betty är också på god väg att bli större än sin mor så även om man kan tycka att Ida fick få valpar så har de iallafall blivit stora och rejäla. Ida själv ligger på den övre gränsen enligt rasstandarden så hur mycket för stora henne döttrar är ska man kanske inte spekulera om. Ida, Astrid och Betty ser nu ut som ett riktigt farligt boxerkompani, fast de är mer som ett skuttande cirkussällskap än en militär organisation. Ida är en bra ledare som håller ordning på döttrarna, men hon saknar helt det sinne för militär ordning som Bina hade. Vi kommer nog aldrig mer få en sådan ledare utan jag får nog inse att mina boxrar kommer att fortsätta vara clowner i framtiden. Deär iallafall lyckliga och ganska så ofarliga trots sitt något skräckinjagande yttre.

Numer ganska så stora Betty försöker äta fortfarande ganska så lilla Kajsa...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

Lämna kommentar

Datorkrångel

2012-01-22 23:21:56

Min dator har nu börjat tacka för sig och är förfärligt trött och seg. Det har inte gått att gå ut på nätet på flera dagar och den tänker och tänker varje gång man startar ett program. Jag har gjort ett par små försök att pigga upp den men det verkar som om den snart behöver pensioneras för gott. Jag har trivts väldigt bra med just denna dator då den har extra stor skärm, men den börjar bli gammal och inte nog med att den är trött den har lite problem med vissa tangenter också. Jag är ju inte jättesnabb när det gäller att skriva utan använder fortarande bara två eller tre fingrar men även i min takt så missar den ibland vissa bokstäver. Just nu så måste man trycka extra på bokstaven r samt på punkttangenten, annars hoppar den över dessa.

I början på veckan var vi på Salsta och lämnade av Lucy som ska få en liten välförtjänt semester och hämtade upp Gullan och Rosie istället som nu ska sättas i hårdträning inför sommarens ridklasser. Dessa två små sötnosar är väldigt fina och dessutom otroligt snälla så även om barnen deppade lite över att Lucy skulle åka så tror jag att det gick över när de fick rida dessa två istället. Planen är nu att vi ska försöka få igång dem så att de kan gå welshmästerskapen i hoppning som har premiär i år. De ska ha en speciell klass för sektion A och det vore väldigt roligt om vi kunde ha med så många salstaponnyer som möjligt. Första delmålet är start i Hölö i slutet på april och sedan får vi se om de håller måttet. Hur det än går med hoppningen så ska de iallafall gå ridklasser på salstautställningen sista helgen i juni.

Jag har nu också börjat planera årets treårstest och det blir nog ganska många rundor även i år. De ponnyer som ska visas i maj måste ju redan nu tränas för att bli säkra i hoppningen och som det ser ut nu så ska Pandora visas och så ska en liten drös med welshar visas. Som tur är så finns det två test som ligger till så att det går att åka till dem så vi får dela upp ponnyerna i två omgångar. Förra året visade jag ju sju stycken på samma test och domarna såg lite lätt roade ut då jag i princip aldrig lämnade ridhuset utan bara stod och tog emot ponny efter ponny. Nu gick det ju extremt bra med de små ponnyerna så det var ändå mest roligt.

En som är extra glad just nu är Betty vars ben nu har läkt så att hon kan umgås med sin boxerflock igen. Hon blev dock lite förvånad då flocken plötsligt hade en extra liten mops som man tydligen inte fick röra, Astrid och Ida förklarade med eftertryck att mopsen är helig. Detta har Betty helt accepterat och efter att ha fjäskat och legat uppochner tillräckligt mycket så får hon nu leka med den lilla gula utan att få två stirrande äldre tikar över sig. Att ha fyra tikar i en flock kan ju bli lite dramatiskt men min flock har en väldigt fin dynamik, det är aldrig något gruff eller tjafs. Antagligen så är det mycket tack vare att Ida är en så lugn och suverän ledare hon behöver bara slänga en sträng blick på den som börjar gå över hennes osynliga gränser så lugnar alla ner sig. Trots att hon är så bestämd så är hon samtidigt väldigt snäll och glad så hon kan leka hysteriskt med sina små adepter och ligga underst i boxerhögen ena stunden för att sedan ställa sig upp och skaka av sig dem för att gå och sköta sitt jobb som vakthund i nästa stund. De andra hundarna följer efter henne som ett litet kompani och försöker lära sig allt de kan av henne, ännu finns det hopp för Binas boxerkompani.

Två lyckliga systrar äntligen återförenade...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt! 

Lämna kommentar

Årskrönika 2011

2012-01-11 22:51:19

Jaha, då var det kanske dags för en sammanfattning av året som gått nu när det nya året kommit igång.

Första delen av 2011 är en del av mitt liv som jag gärna lägger till handlingarna. Familjen kämpade med att bara överleva det faktum att Morfar var döende och han själv höll sig kvar med enbart viljekraft de sista månaderna. Döden är sällan vacker och denna kamp blev i slutet extremt plågsam så när det till slut hände var det ändå en typ av befrielse och det tog sedan ganska så lång tid att återhämta sig. Inte förrän i mitten av sommaren började jag komma upp till ytan och bli lite produktiv igen.

Det enda som hanns med under våren var visning av några welshponnyer samt Ulla på treårstest. Welsharna gick väldigt bra och av sju visade blev det tre gångartsutmärkelser och tre hopputmärkelser, en fick då dubbla utmärkelser. Ulla var min stora stjärna då hon hoppade till sig ett hoppdiplom med fantastiska 9-9, den dagens bästa hopphäst. Jag överlevde också ett ridprov på en lite skuttig häst som nog egentligen hade behövt åka iväg och träna lite mer.

Ulla under ryttare...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det föddes två föl på gården 2011, det första tittade ut i maj och det var Emma och Joops första.

Release Me, en av de vackraste...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sent på sommaren, i augusti klämde Sunny ut sitt föl som också blev Kalles sista.

Returning Sun söt som en sockerbit...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I början av året så blev Bina till slut så gammal och skruttig att hon inte längre ville vara med. Hon fick somna in i slutet av februari ( ytterligare ett skäl till att inte tänka för mycket på årets första del) och hon lämnade efter elva år ett väldigt stort tomrum. Vem skulle nu hålla ordning i boxerkompaniet?

Bina, alltid redo att åka medsin matte runt landet...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ida såg dock till att öka boxerbeståndet i landet med två små valpar, Billie och Betty. De två små flickorna åtnjöt både sin moders ömma vård och sin storasyster Astrids lika ömma omtanke och utvecklades snabbt till två självsäkra glada småboxrar. Betty blev kvar i familjen och bor hos min moster som halvfodertik och Billie fick ett mycket bra hem där hon är snickarassistent.

Hela familjen samlad...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Astrd då, ja hon är en historia helt för sig själv. Hennes påhittighet är helt otrolig och hon har gjort så mycket tok hela året att det skulle kunna bli en hel bok. Mitt i hennes eländes huliganperson finns det dock ett litet hjärta av guld och man kan bara vara arg på henne i exakt två sekunder, sedan ser man hennes glada oskyldiga blick och smälter. Hon vill inget hellre än att vara till lags men det bara råkar bli så att när man inte tittar så råkar hon göra tokiga saker.

Connemarasällskapet har också tagit upp mycket tid under året med omorganisation och jobb kring nya reglementen. På riksutställningen i Norrköping gick det riktigt bra för flera åkerbyponnyer. Arianna gick ridklasser och dressyr och hoppning och tog ett par placeringar, väldigt roligt då hon inte varit ute och tävlat de senaste åren. Idylle blev connemaramästare i hoppning för c-ponnyer och Excelsa var med och vann LC. Delilah blev guldbelönad, fint visad av lillmatte och pappa Joop var med och gick en uppvisning i damsadel med sin dotter.

Flera av Åkerbyponnyerna har tävlat framgångsrikt under året i olika discipliner, Desdemona började året med placeringar i de högsta klasserna i hoppning men har i höstas sålts till en ny liten ryttare i Norge. Idylle har gått från klarhet till klarhet och har nu placeringar i MSV hoppning och hennes helbror Gino har också blivit stadig på den nivån. Keep on Running har startat LA dressyr med goda resultat och är på väg upp i klasserna och även Lambretta slutade året med debut i LA hoppning. På lokal nivå har Excelsa och Foo-fighter tävlat på med många placeringar i hoppning. Look Sharp debuterade galopp och vann en överlägsen seger som lovar mer. Det är verkligen roligt att så många är ute och tävlar och i så många olika discipliner och jag hoppas på fler framgångar nästa år. Alla dessa framgångar har dessutom betytt att Gina nu är uppe i så många avkommepoäng att hon är kvalificerad för ELIT-premiering.

Under hösten togs även ett lite tråkigt beslut att ta bort två av gårdens hästar, Kalle och hans dotter No Doubt. Kalle blev under sommaren plötsligt gammal och ville inte gå upp i vikt så det kändes helt enkelt inte rätt att han skulle gå en vinter till och Noa blev helt enkelt inte så bra i sitt skadade bakben som vi hade hoppats så det fanns inte mycket att göra med henne. Kalle har gett mycket till min avel så det var inte roligt att ta bort honom men helt rätt med tanke på hans välbefinnande.

Året slutade iallafall bra då vi fick en tillökning i hundflocken. En alldeles bedårande liten Kajsa flyttade in och hon har snabbt blivit en favorit hos de flesta. Boxrarna älskar henne och hon kommer att gå trygg genom livet med sina stora livvakter som jämnar alla som kan ses som ett hot med marken.

Liten Kajsa...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Några tävlingar har det inte hunnits med detta år utan det har mest handlat om att hålla allting flytande och att börja om och börja laga allt som har varit trasigt. Trots ett tungt år med många förluster så blev slutet bra och nästa år kommer att bli väldigt mycket bättre. Hästarna går bra, mår bra och börjar komma ner i ett hanterbart antal. Traktorerna är lagade och fungerar och gården börjar sakta men säkert se någotsånär välordnad ut. Jag har också nu ett stabilt antal elever som rider på ponnyerna och fantastiskt trevliga människor i stallet. Det märks extra mycket då vi har olika arrangemang som nu är fulla av positiva människor som deltar fullt ut. Roligast är det dock med alla positiva små barn som kommer att utvecklas till fantastiska ryttare som ska bli extremt roliga att få följa i framtiden. Medelåldern är just nu ganska låg på barnen så de har många år kvar med ponnyerna.

2012 blir det hundutställningar, ponnytävlingar, hästutställningar, skojiga arrangemang, förhoppningsvis lite eget hopptävlande och troligtvis fler födslar än dödslar.

Gott nytt år!

 

Lämna kommentar

Arbetsmyran Astrid

2012-01-05 23:08:29

Min traktor är nu äntligen färdiglagad och jag har nu fått hem den och kan börja köra omkring som vanligt. Det gör en enorm skillnad på arbetsbördan när man plötsligt kan lyfta och släpa saker med traktorn istället för att göra det för hand, min rygg är speciellt tacksam över att slippa allt bärande. Idag var jag dessutom lite extra duktig och monterade på snökedjorna vilket visade sig vara i sista stund då det på eftermiddagen faktiskt kom ett lager med snö. Nu gör det inget om det kommer lite snö då jag ju faktiskt har både snöslunga och snöplog färdiga att användas, det är nog faktiskt första gången jag kan säga så då vi i vanliga fall alltid fått panik vid första snön eftersom inga maskiner har varit i ordning. Det är otroligt skönt att inte springa runt och försöka få igång gamla vanvårdade maskiner hela tiden utan att de nu faktiskt startar lite lättare efter att ha fått lite omtanke.

Astrid är ju en väldigt arbetsglad liten hund och hon har nu lagt ytterligare en syssla till sina arbetsuppgifter, hon har blivit första torvutspridare. När man öppnar torvbalarna så här års så är de ju lite halvfrusna och de är väldigt jobbiga att sprida ut, men då rycker Astrid in och med stor frenesi gräver hon sig genom den frusna torven tills den är söndersmulad...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Precis som med allt annat som går hon in för så är koncentrationen på topp så länge hon har en ordentlig uppgift. Hon har faktiskt nog högre arbetsmoral än sin matte som har väldigt svårt att hitta samma lyckliga energi när det gäller fysiskt ansträngande arbete;)

Tack och godnatt!

Lämna kommentar

Boxerbeskydd

2012-01-04 21:55:41

Lilla fölet växer så det knakar och verkar fortfarande helt opåverkad av att det är lite kallt och trist väder. Han är nu lite av en kändis då han redan har hamnat på tidningen Ridsports hemsida som årets första föl. Det kommer även att bli en hel artikel om honom i nästa nummer av Ridsport. Jag har dessutom redan kommit på ett namn till honom, Special Edition ska han heta (han kallas Eddie) då han är den enda med den extrema stammen som någonsin kommer att tillverkas.

Igår var det ju fint väder med fem plusgrader och sol så då fick de komma ut och sträcka på benen en stund. Det är enligt mig enormt viktigt för både sto och föl att få röra på sig ordentligt så fort som möjligt efter födseln då hästar av naturen vill börja röra sig för att inte bli upphittade av rovdjur. En ganska viktig del av utsläppet är också att man leder dem en bit till hagen så att de måste ta en promenad och så att fölet lär sig att följa sin mor. Lilla Eddie tyckte att det var toppen att få skutta runt och Metallica njöt också av det lilla solsken som de fick...  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag var vädret lite för trist så det blev vistelse i ridhuset istället för ute, men detta uppskattades ungefär lika mycket som hagen och det skuttades runt, runt, runt.

Även hundarna tyckte nog att vädret var riktigt trevligt igår och lilla Kajsa blir också hon större och större. Själv är hon helt övertygad om att hon är precis lika stor som alla andra boxrar (att hon egentligen är en mops har hon nu helt förträngt) och glad i hågen ger hon sig in i den allmäna boxerleken...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I jämförelse med monsterboxrarna är hon en liten mygga men de är otroligt försiktiga med henne och har ännu inte lyckats trampa ner henne trots att de far omkring i full fart. De har också nu bestämt att hon är en värdefull del av flocken och eftersom de förstår hur liten hon är så har de bestämt att det är bäst att jämna alla med marken som skulle kunna tänkas skada deras lilla maskot. Kajsa har ingen aning om detta dramatiska beslut utan hon travar runt i sin egen lilla värld. Detta beslut höll på att ge stackars Triton en hjärtattack häromdagen. Triton är en västgötaspets som är allvarligt förälskad i boxerflickorna och han älskar att få hälsa på och uppvakta flickorna. Astrid är faktiskt nästan lika förälskad i honom som han är i henne och de leker som galningar varje gång han är här. Nu råkade han dock komma och hälsa på när lilla Kajsa var ute och av någon anledning så råkade hon pipa till när hon försökte trava efter honom varpå två rasande furier slängde sig över en totalt oskyldig Triton som bara hade stått och nosat på en buske. Nu var det ingen större fara då Triton med ett förskräckt uttryck slängde sig på rygg och boxrarna nöjde sig med att stå på honom och stirra i exakt två sekunder sedan hade de glömt varför de hade blivit arga på sin favoritfriare. Triton håller sig nu på behörigt avstånd från den lilla gula mopsen, men Kajsa begriper ingenting och hon försöker glatt springa efter och prata med honom. Det är lätt att vara mops när man har sådana beskyddare.

Tack och godnatt!

 

Lämna kommentar

Nyårshoppningen

2012-01-03 23:18:43

Jag har ju utlovat ett litet reportage från nyårshoppningen, det blev nu lite försenat pga Metallicas fölning men här kommer det:

Det var många förväntansfulla ryttare som samlades på morgonen för att gå banan och lägga tillden sista finjusteringen på kostymerna. Det var ju faktiskt stora saker som stod på spel, snabbaste ryttaren kunde vinna en stor rosett och även bästa utklädnaden skulle vinna en likadan. Det viktigaste och finaste priset var ju dock det som bästa stallet skulle få ta hand om tills nästa möte. För att göra allt lite roligare hade Carros man Alex svetsat ihop en fantastisk skapelse som skulle få en hedersplats hos det vinnande stallet. Vem skulle inte vilja ha denna fina hästskosamling...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var tolv ryttare från varje stall och alla hade verkligen gjort sitt yttersta för att klä ut sig på ett fyndigt sätt. Domarna hade inte ett lätt jobb när det gällde utklädnaden, men eftersom det som huvudsakligen avgjorde var tiden så blev det lite lättare att komma fram till slutresultatet. Först ut var de små ponnyerna och barnen som hoppade 50 cm. Splendid blev för en gångs skull lite livad och Alva åkte av hela två gånger under framridningen men tuff som hon är så samlade hon ihop sig själv och Splendid och hoppade en väldigt bra runda. Lucy var sitt vanliga lugna jag men verkar plötsligt ha kommit på hur man gör när man hoppar och hoppade bättre än någonsin. Pärlan däremot fick helt nog av våra tokiga ideér och ville inte vara med. Som tur var så påpekade hon detta redan under framridningen så vi kunde snabbt sätta in en reservplan så både Sara och Wilma fick byta ponny och hoppa på vår allra bästa Arianna. Även Wilma och Pralin skuttade runt utan större problem. Nu var det dock redan lite spännande då Ridskolan inte hade med mer än två ponnyer så vi misstänkte att deras stora hästar hade pinnat på betydligt fortare än vad små welshben kan. Dessutom så hade de låtit några stora hästar hoppa samma höjd som våra småttingar så nu kände vi att vi nog red med press på oss. Nu klev dock Amanda och Rune in och satte dagens snabbaste tid och sedan red Olivia också fort på Casper trots att Astrid helt plötsligt travade in och ställde sig mitt i vägen så att hon fick lägga en volt. Som tur var så hade vi ju också toppat laget med några riktiga gamla ponnyryttare och Sofia på Joop och Carro på Baresco red så sanden yrde och Millan hittade en sväng på Arianna som egentligen var nästan omöjlig. Sist ut var Amanda och Ida och jag på Canja som hoppade 90 cm. Lite måste vi skryta över att Canja och jag lyckades ta samma sväng som Arianna och med hennes längre ben betydde det att vi blev dagens snabbaste med en sekund tillgodo på Arianna och Ida. när det sedan skulle summeras så visade det sig att vi hade vunnit med nästan en hel ritts marginal! Vi hade ju det fyra snabbaste ritterna och dessutom red de flesta under fyrtio sekunder i vårt lag medans ridskolan hade fler över fyrtio (vi tre som var snabbast red på 27 och 28 sekunder hela fem sekunder snabbare än deras snabbaste). Nu får vi alltså njuta av den fina trofén tills ridskolan lyckas utmana oss och slå oss, vi hoppas på någon slags midsommarutmaning.

Barnen i stallet (eller kanske föräldrarna) hade ju kämpat länge och väl med sina kostymer och de visade upp ordentligt med uppfinningsrikedom och fantasi. Olivia och Casper tex var utklädd till brud och brudgum och de hade sytt en hel frack till Casper. Bäst tyckte dock domarna att Alva och Splendid var som ängel på Pegasus med vingar och horn och allt...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det roligaste med denna form av tävling är ändå att hela laget behövs och alla är lika viktiga. Om en ramlar av eller tappar konceptet så kan ju inte laget fullfölja och jag var väldigt stolt över hur alla barnen kämpade sig runt trots lite bångstyriga ponnyer och snabba hästbyten. Det är extremt nyttigt att lära sig att aldrig ge upp och utmaningar i lagom doser stärker deras självförtroende. Att det sedan är så att vi gamla ringrävar tycker att det är extremt roligt att få släppa på hämningarna och rida runt i full fart är en helt annan sak. Jag är själv ganska så befriad från tävlingsnerver men kan njuta av att ha en rolig häst som kan svänga på samma femöring som de små ponnyerna samtidigt som matten pratar med publiken och skojar i största allmänhet. Även om vi nu vann det hela så tror jag att ryttarna från ridskolan också hade det roligt då stämningen var hög hos både ryttare och publik.

Tack och godnatt!

Lämna kommentar

Årets första föl

2012-01-02 00:05:02

Nu har Metallica fått sitt föl. Som tur var så lyckades hon knipa tills det hann bli 2012, så istället för att få årets sista föl fick hon årets första. Det blev en stor brun hingst med stjärn som föddes någon gång under natten mellan söndag och måndag. Jag kollade henne vid 11 på söndagskvällen men då syntes inga tecken på nära förestående födsel, hon hade inte ens fyllt på mjölken ordentligt, men klockan 7 imorse så stod det en torr och fin liten fölunge och åt för fulla muggar. Hon har sedan igår kväll fyllt i så mycket mjölk att det nu sprutar i alla riktningar så fort fölet närmar sig och han verkar väldigt pigg. Han är även född med en ordentlig vinterpäls och verkar inte frysa trots att det inte direkt är det varmaste vädret ute. Naturen är verkligen finurlig på det sättet, föl som föds när det är vinter har redan en tjockare päls än de som föds på sommaren. Metallica sköter sig utmärkt och verkar trivas med att vara mor.Jag blir alltid lika fascinerad över att stona vet helt av sig själva vad de ska göra och hur, det behövs ingen barnavårdscentral där inte.

Ett trött lurvigt litet underverk...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Han har långa raka ben som verkar fungera ganska bra...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är ju naturligtvis inte optimalt att få föl vid denna tidpunkt på året men ibland så får man ju inte välja. Detta är ju en fölunge som egentligen inte skulle finnas då han är resultatet av en tjuvbetäckning som ägde rum förra vintern då staketen helt enkelt försvann i all snö. Fadern, Olle, är ju halvbror med modern och jag gav henne därför en abortspruta, men denna tog tydligen inte (som med allt sådant så är de bara 98 procent säkra och någon måste ju uppehålla de 2 procentens misslyckande). När man då betänker att det finns väldigt många människor som med minutiös noggrannhet åker till seminstation och lägger ner enorm energi på att få sina ston dräktiga utan större framgång så är det nog ganska så surt att när naturen får bestämma så blir det föl trots ett mycket kort besök i en hage och abortförsök från människorna. Man håller ju dessutom på och väljer hingst för att få det optimala fölet med den perfekta stammen, men här tyckte naturen att syskonparning borde väl funka det också. Detta lilla föl har nu sin morfar som farfar och sin mormorsmor som farmorsmor och dessutom sin mormorsfarmorsfar som farmorsfarfar och sin mormorsmorfar som mormorsfarmorsfar, genetiskt sett så kunde han vara sin egen bror. Jaja, han har inte sex ben och fyra öron så inaveln har inte satt några spår som syns iallafall. Nu kan ju iofs två helsyskon skilja sig till hundra procent genetiskt om de nu har fått helt olika gener från sin far och mor så med lite tur så är han bara sin egen brylling:)

Tack och godnatt!

 

Lämna kommentar

Anabolbest

2011-12-28 22:53:24

Nu var då årets julfirande avklarat. Det blev en lugn tillställning då vi inte längre har några små barn som är med och firar. Mest liv var det nog på alla hundarna som i år var nästan lika många som oss människor. Stora hundflockar är inte alltid lätt att hantera speciellt när de inneh¨åller olika raser samt små puttevalpar och unghundar med brutna ben. Vi fick helt enkelt låsa in tre stycken på övervåningen och så fick de tre minsta vara med och fira.

Bästa julklappen i år var inte riktigt en sak utan rimmet som jag fick till. Min kusin Anna hade rimmat ihop en väldigt rolig dikt till en bok som jag fick, den går så här:

Ibland ser jag ett monster stå vid grinden, vid käft med mungipan upp över kinden

en leende, flåsande anabolabest, glad som en lärka och stor som en häst

Det låter otäckt, men hon vill inte skrämma, hon undrar bara om Walter är hemma

"får han komma ut och leka?" Ärligt talat, det är svårt att neka

Men djuret väntar inte på svar, två meter upp i luften hon far

Hon flyger över grinden som en majestätisk koloss, en blandning mellan moloss och albatross

Men mitt i skuttet hörs ett skrik: "AAAAstrid kom hit kom hit!"

Det ändrar inte hennes förtjusta mimik, ta det inte som en pik

för Astrid har ett knep mot skrikande mattar, "låtsas att du inget fattar!"

Och när matte ser någon annanstans, fortsätt då din lyckodans

Om nu detta stora monster, får lära några kluriga konster

kanske det blir en större fest, att alltid tjäna matte bäst

Man kan alltid hoppas, och om hon inte låter sig stoppas

har hon visat att hon kan lära en hel del, och du kommer aldrig med falla för hennes skådespel!

Jag tycker att det är en ganska så träffande beskrivning av min kära lilla huliganhund och vi får väl se om hon kan bättra sig om jag börjar lära henne några av tricken i boken. Boxrarna är ju ganska så duktiga när det gäller att hålla sig hemma och faktum är att den enda gången Astrid ger sg av på liten promenad är ju när hon hör Annas hund Walter skälla hos Märta.

Idag har vi haft träning för alla ryttare som ska vara med på nyårshoppning på lördag och det gick riktigt bra. Jag ska faktiskt själv vara med och hoppa med Canja vilket nog blir riktigt roligt. Vi har samlat ihop lite nya och gamla ryttare och vi hade väldigt roligt under träningen. Det är lätt att glömma bort hur roligt det är att leka runt och rida riktigt fort bara för sakens skull. Det är ju tidshoppning och alla kommer att satsa stenhårt, men hårdast av alla satar nog Canja. Hon far iväg som värsta b-ponnyn runt banan och svänger en halvmeter före mig hela tiden, faktum är att hon var snabbast av alla idag trots att vi får hoppa lite högre. Även om hon far iväg med mig så måste jag erkänna att jag har lika roligt som hon, vi är nog lika knäppa båda två. Nu ska vi bara hitta en bra kostym också då det är en maskeradklass också. Fördelen med att ordna skojtävlingar är att man själv bestämmer reglerna och jag har bestämt att det är maskerad och tidshoppning där vissa stilpoäng kan påverka resultatet. Tävlingen har egentligen tre olika priser som man kan vinna, det finns ett pris för bästa utklädnad och ett pris för snabbast tid och så det viktigaste, ett pris till det stallet vars lag har den sammanlagt bästa tiden. Det är i lagtävlingen som stilpoängen spelar in då det alltså gäller att både rida fort samt vara bra utklädd, är man bra utklädd får laget dra av stilpoängen från tiden. Ett spännande referat är att vänta efter detta arrangemang:)

En liten bild på anabolabesten när hon tänker äta liten mops...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

Lämna kommentar

Dragkamp

2011-12-21 23:14:47

I måndags när jag var ute och red så lyckades min mobiltelefon hoppa ur min ficka och försvinna i en snödriva. Den gick inte att återfinna så det var bara att åka och skaffa ny. Nu har jag alltså inga telefonnummer kvar heller då jag inte har sparat över dem till datorn som man tydligen ska. Alla som nu vill att jag ska fortsätta ringa till dem får gärna skicka sitt nummer så slipper jag störa nummerupplysningenhela tiden. Nu har jag iallafall fått en ny mobil som faktiskt har en fungerande ringknapp så det vore ju trevligt med några nummer i den också. När jag skulle köpa mobilen så tyckte personalen i butiken att jag var lite udda då det enda kravet jag hade var att det inte skulle vara en mobil med touch screen. Det fanns exakt tre modeller att välja på och två av dem var såkallade pensionärstelefoner med extra stora siffror. De trodde nog att jag var helknäpp då jag glatt sa att det kanske var en bra idé med en sådan trots att den varken hade kamera eller kunde skicka mms. Nu blev det ingen pensionärstelefon utan en stöttålig variant som passar bra att ha ute i stallet och som det går att ta kort med.

Lilla Kajsa har anpassat sig otroligt bra till livet i boxerflocken, hon är tom ute i stallet och springer lite på dagarna. Hennes största idol är Astrid och man ser ganska ofta en stor brun hund följd av en liten gul som travar omkring och letar efter tuggbara saker. Hon har också utvecklat en förkärlek för att försöka fånga boxersvansar, dessa viftar ju konstant och är precis lagom tjocka för att en liten mops ska kunna få ett bra grepp om dem. Ägarna till dessa svansar är inte odelat positiva till denna lek men har lärt sig att höja svansen till en sådan nivå att mopsen inte når den. Dragkamp är också en uppskattad lek som faktiskt både Astrid och Kajsa tycker är lika roligt.

 Denna variant kallas "döda tomten!!!!"...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den kan även "kallas kast med liten mops"...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

Lämna kommentar

Åkerbymästerskapen 2011

2011-12-18 22:19:18

Det blev en lång lyckad dag idag. Det hela började med att barnen hade pyntat iordning ponnyerna, i år var alla så fint pyntade att det inte gick att utse någon vinnare utan de fick dela på förstaplatsen. Splendid var utklädd till julgran, med belysning och allt...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Titti var utklädd till julbock...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lucy var också pyntad som en gran...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Barnen var indelade i lag och höll på väldigt länge för att få ponnyerna såhär fina. Efter maskeradklassen var det dags för en kadrilj som några av barnen hade övat in. De var väldigt duktiga även om ponnyerna inte riktigt var med på att det skulle vara en massa publik och musik i deras annars ganska så lugna ridhus. Den enda som var helt oberörd var lilla Splendid som travade runt som vanligt medans stona fnös och studsade. Efter kadriljen sattes hoppbanan upp och först ut var miniorerna, Linn, Ellen och Nova, som nu har ridit en hel termin. De fick rida banan med bommarna på marken och kunde visa upp riktigt bra lättridning och perfekt styrning. Eftersom Lucy var så upprörd fick Splendid tjänstgöra lite dubbelt och det gjorde han perfekt. Efter miniorerna så var det dags för Ebba och Stella som har ridit lite längre. De fick hoppa över små hinder och nu hade Lucy lugnat ner sig och kunde vara med också. Även dessa barn visade upp lugna och fina rundor med fin styrning.

Sedan var det dags för de lite allvarligare åkerbymästerskapen för de större barnen. Fem ryttare kom till start och samtliga tog sig runt på ett bra sätt men snabbast i år blev Olivia på Splendid och hon fick i år äran att ta med sig pokalen hem. Splendid förtjänar nog årets applåd då han var den som i princip räddade upp hela dagen för barnen, först genom att lugnt trava runt så att stona lugnade ner sig och sedan genom att snällt bära runt på både miniorer mellan barn och sist men inte minst visa sig vara snabbast av alla när det krävdes. Han är otroligt användbar och världens snällaste

När barnen hade hoppat klart så var det dags för föräldrarna. De hade ju övat lite veckan innan och var nu laddade till tänderna. Det roligaste är att se hur de verkligen satsar och helt enkelt bara gasar runt med fara för eget liv (som tur är så har vi kloka hästar som håller balansen vad ryttaren än gör). Det blev en spännande klass där Baresco visade sig vara snabbast med Gunilla i sadeln. Som god tvåa kom Joop med Lina som bara var ett morrhår från segern. Intressant nog så var både ettan och tvåan i föräldraklassen snabbare än segraren i byteshoppningen så barnen kanske ska ta lite tips från föräldrarna till nästa år istället för att reta dem ;)

Som sista punkt på programmet stod en liten julföreställning där barnen spelade upp historien om tomten och Rudolf med röda mulen. barnen var jätteduktiga och Rudolf spelades förtjänstfullt av Titti som inte ens viftade med ett öra när vår släde på hjul välte och tomten ramlade ur.

Titti med röd mule och liten släde på släp...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter detta lilla teaterstycke var vi till slut klara med dagens uppvisningar och jag tror att alla var nöjda. Man vet att det har varit en rolig dag när en sjuåring efter sex timmar i snöslask och kyla säger att detta var nog nästan den bästa dagen någonsin.

Man måste verkligen medge att ponnyerna är verkligen användbara, de ställer upp på nästan alla våra underliga ideér utan att knota och även de gånger de tycker att vi går för långt så är protesterna väldigt försiktiga. Nu är det dock dags att börja ladda om inför nyårshoppningen då vi har utmanat Hölö ridskola och då är det dessutom maskerad (allt för att föräldrarna ska ha något att göra under julen). Jag hoppas att det kommer lika mycket publik då och att vi får ytterligare en rolig dag. Det är ju så att här på gården tar det roliga nästan aldrig slut då vi även planerar att ha öppet hus i vår samt en utställning framåt hösten så det finns alltid något att öva inför.

Tack och godnatt!

Lämna kommentar

Copyright © Johanna Sällberg, Åkerby 13, Hölö mail: johanna@stallakerby.dinstudio.se